Med ständig passion för konsten
Minnesord av Johan Persson

Siwert Bergström. Du hade modet att gå din egen väg. Du vågade satsa på de konstnärer som du verkligen trodde på. Du var en naturkraft i det svenska konstlivet under många decennier.

Det är med sorg jag tar emot budet om din bortgång. Men det jag ofrånkomligen tänker på när det gäller dig är att du nästan som med magin i ett trollspö kunde få fram enastående utställningar. Du förenade den goda konsten med den sinnrika detaljen. Du var både gallerist och konstnärssjäl i en och samma person.

Siwert Bergström föddes 1937, i en frikyrklig familj i Småland. Från början ville han viga sitt liv åt musiken. Drömmen var att bli musikdirektör och målmedvetet lärde han sig spela fiol. Dessa planer grusades dock när han inte kom in på Musikakademien. Det gick fort framåt ändå. Vid 22 års ålder hade Siwert redan hunnit åka med Amerikalinjen, ombord på M/S Gripsholm som köksassistent, samt jobbat på ett glasbruk. Han utbildade sig till konditor, tilltalad av skapandet i detta yrke och startade tillsammans med sin fru Solveig ett eget konditori i Kättilstorp och sedan i Huskvarna. Under dessa år föddes sönerna Thomas och Karl-Johan .

Den hårda konkurrensen från varuhusen under 1960-talet gjorde att det lilla familjeägda konditoriet till slut inte gick att driva vidare. Det var då konsten trädde in i Siwerts och Solveigs liv. Passionerat och målmedvetet började de intressera sig för några av Halmstadsgruppens konstnärer, som de började ställa ut. Galleri Kända Målare, som sedermera skulle byta namn till GKM, hade nu tagit sin början.

Året var 1967 och galleriet låg först på Bredgränd i Jönköping. Samarbetet med Halmstadgruppen ledde honom till en ateljé utanför Paris där de tryckte grafik. Utan att kunna ett ord franska satte sig Siwert på tåget mot Frankrike och tragglade färgerna på franska. Det var i denna sjudande konstmetropol som han lärde känna Bengt Lindström och genom honom Corneille. Den ena kontakten gav den andra och paletten av konstnärer kom även att innefatta Karel Appel, Jacques Doucet, Arman, César, Erró, Valerio Adami, Peter Klasen, Roberto Matta och åtskilliga andra konstnärer. Samarbetet med dessa konstnärer blev intensivt och resorna till Paris allt mer frekventa. Från 1981 till 1995 deltog galleriet i konstmässan FIAC i Grand Palais. Paris kom att bli Siwerts andra hemstad och med åren lärde han sig tala flytande franska. 1984 ville Siwert komma närmare kontinenten. Corneille talade gott om Malmö där han ställt ut på 50-talet och så kom det sig att galleriet flyttade från Jönköping till dess nuvarande adress på Stora Nygatan.

Inte nog med att han arrangerade konstutställningar. Det blev också åtskilliga editioner av grafik och skulpturer samt många vackra konstböcker genom åren. Till sin stora begåvning hörde att knyta kontakter mellan konstnärer, författare och översättare. Artur Lundkvist, Maria Wine, Pierre Restany, Michel Ragon och Lasse Söderberg för att nu nämna några. Ytterligare ett uttryck för hans fingertoppskänsla var när han lyckades få Octavio Paz att skriva den utsökta diktsviten "Hjärtat är ett öga" till galleriets bok om Roberto Matta. Den gavs ut 1988, två år innan Paz tog emot Nobelpriset i litteratur.

Siwert var en fågel som ständigt flög mot nya mål. Drivkraften var att ständigt skapa nya utställningar med fler konstnärer. Under 1990-talet blickade galleriet österut och presenterade flera namnkunniga konstnärer från Estland, däribland Raul Meel och Olev Subbi.

Något som också utmärkte Siwert var att han uppmuntrade och köpte konst av unga begåvade konstnärer. Exempel på detta är Patrick Chappert-Gaujal, en framstående skulptör från södra Frankrike som i slutet av 1980-talet bodde i Malmö.

En av höjdpunkterna i Siwerts liv blev den happening som ordnades på Lunds konsthall 1989 med världskände konstnären Arman. Lika lyckosamt blev det när Cesár, också han av världsformat, året dessförinnan gjorde en kompression av en gammal Volvo, vilket också skedde inför publik.

Siwert Bergströms liv var i en ständig framåtrörelse, alltid sporrad av en upptäckarglädje och nyfikenhet, där ordet och bilden förenades. I början av 1990-talet fick han förmånen att ta emot en av Frankrikes finaste kulturutmärkelser, Chevalier des Art et des Lettres, 
ur president Mitterands hand. Dagen då han skulle motta priset fastnade han i en trafikstockning i Paris. Då stannade Siwert en polis, visade inbjudan till ceremonin och blev eskorterad med fladdrande blåljus i ilfart till Elyssépalatset.

Siwert Bergström är nu borta från jordelivet. Det ekar tomt. Jag minns hans varma och generösa personlighet. Kvar finns otaliga editioner och konstböcker. Allt detta är en syntes av hans livsverk och visar hans kärlek till konsten.

Johan Persson