Gérard Schlosser was born in 1931 in Lille, France.
He studied goldsmith’s art at Ecole des arts in Paris 1948-1951 and after a short passage at Ecole des Beaux Arts he decided to devote himself to painting. He became one of the artists in the Art Narratif Movement just like Valerio Adami, Peter Klasen and Erró, also represented by Galleri GKM.
Already in his very first paintings he chose figuration and soon he became a painter of fragments. His characters reflect an intensity of their prescence, appearing only by parts of the body: a leg, a shoulder, a neck, a chest, a hand… The themes are chosen from photos shot by the artist himself. With his eye for details and his personal manner of assembling fragments of images, he cuts out parts from different photos and recreates intimate moments of everyday life, insinuating a story that takes place outside the frame. The scenes are often painted on sandblasted canvas.
Gérard Schlosser doesn’t want to be considered a ”realist painter” but he is definitely a painter of reality.
The titles of his works reveal the individual stories of his chararcters. The title becomes the written part of the painting, a mental extension of the work which permits the spectator to go beyond the image towards an assumed elsewhere.
Some of Schlosser’s paintings reflect artists who are dear to him. In one of his series he seems to have put himself in a game of mirrors presenting from behind his characters watching paintings by Fernand Léger. In front of the master of Modernism they question themselves and at the same time us, the spectators, and thus the painting offers a moment of self-reflection.
Gérard Schlosser progresses constantly in his reinvention of the image and each of his series tells us a story which touches our sensibility and imagination deep down.
Gérard Schlosser föddes 1931 i Lille i Frankrike.
Han studerade guldsmide på Ecole des Arts i Paris mellan 1948 – 1951 och efter en kort session på Ecole des Beaux Arts bestämde han sig för att ägna sig åt måleri. Han kom att bli en av konstnärerna i Art Narratif rörelsen liksom Valerio Adami, Peter Klasen och Erró som också representeras av Galleri GKM.
Redan i sina första målningar valde han gestaltning som konstform och utvecklade en färdighet i att måla fragment. Hans karaktärer reflekterar en intensiv närvaro genom att enbart skymta med vissa kroppsdelar; ett ben, en skuldra, en nacke, ett bröst, en hand… Teman väljs utifrån foton som konstnären själv har tagit. Med sitt öga för detaljer och sin förmåga att sätta ihop fragment av bilder klipper han ut delar av olika foton och återskapar intima ögonblick i vardagen som insinuerar en historia som pågår utanför ramen. Scenerna målas ofta på sandblästrade dukar.
Gérard Schlosser vill inte betraktas som en realist men han är onekligen en konstnär som gestaltar verkligheten.
Titlarna avslöjar karaktärernas egna berättelser. På så vis blir titeln en skriven del av målningen, en mental förlängning av verket som tar betraktaren bortom bilden mot en tänkbar annan värld.
Några av Schlossers målningar återspeglar konstnärer som ligger honom varmt om hjärtat. I en av sina serier verkar han ha ställt sig själv i ett rum med speglar där han visar sina karaktärer bakifrån, betraktandes målningar av Fernand Léger. Framför Modernismens mästare ifrågasätter de sig själva och samtidigt oss, åskådarna, och på så vis erbjuder målningarna en stund för självreflektion.
Gérard Schlosser utvecklas ständigt i sitt återskapande av bilden och varje serie berättar en historia som berör vår fantasi och känslighet.
Gérard Shlosser est un peintre français né en 1931 à Lille.
Dès ses premières toiles il fait le choix de la figuration. Il devient très vite le peintre du choix parcellaire. Les personnages n’apparaissent que par des éléments corporels : jambe épaule nuque poitrine main.…Schlosser recrée l’intensité de leur présence dans l’espace de leur plus grande intimité où leur corps parle à la fois d’eux-mêmes et d’instants de vie qui peuvent concerner chacun d’entre nous.
Les thèmes sont choisis d’après des photos qu’il prend personnellement. Il procède ensuite à un photomontage associant par le découpage deux ou trois éléments issus de documents différents pour recréer une scène de vie. Il peut alors peindre sa composition sur une toile sablée. Il le dit et le répète « je ne suis pas un peintre réaliste » mais il est sans aucun doute un peintre du réel ou plus exactement du rapport des hommes avec le réel.
Les titres de ses œuvres viennent confirmer cette idée : ils évoquent l’histoire individuelle de ses personnages. Le titre devient la composante écrite de la peinture il prolonge mentalement l’œuvre et en indique un sens qui permet au spectateur de dépasser l’image et de s’orienter vers un ailleurs supposé.
Se reflètent également dans ses tableaux des artistes qu’il affectionne tout particulièrement tels que Fernand Léger ou Gilles Aillaud.
Schlosser progresse sans cesse dans sa réinvention de l’image il joue encore et toujours avec la réalité des personnages du lieu et du tableau lui-même.
Chacune de ses séries nous raconte une histoire et touche profondément notre sensibilité et notre imagination.